Kräftfiske

Kräftfiske, fångst av kräftor.
Kräftfisket äger rum i insjöar i augusti innan kräftans lektid, och har varit en svensk lantlig tradition (följt av kräftskiva). I de delar av landet där den nordamerikanska signalkräftan satts ut har flodkräftan utrotats på grund av att signalkräftan är bärare av kräftpest.

Fångstmetoder [redigera]
Kräftor är nattaktiva och fångsten sker därför nattetid - förr fiskade man oftast under fullmånens ljus. Kräftfiskenätterna i augusti är också bra tillfällen att beskåda stjärnfall.
De vanligaste fångstredskapen är mjärdar, som agnas med fisk (ofta mört, förr kunde t ex ekorre och katt användas), sänks ned i vattnet nattetid med hjälp av roddbåt och vittjas ett par timmar senare. Andra redskap är agnade sänkhåvar. Det går att driva in kräftor i fällor med ficklampa, men detta anses oetiskt av många kräftfiskare.

Hantering av fångade kräftor [redigera]
Kräftorna har kraftiga klor och kan slita sig loss genom att vifta på stjärten. Därför är det viktigt att lära sig det rätta greppet på en levande kräfta - man fattar ryggskölden mellan tummen och pekfingret. Infångade kräftor transporteras bäst i hinkar.
Efter fångsten ska kräftorna hållas vid liv och hälsa fram till kokningen. Det görs lämpligast i en sump med god vattenomsättning och skydd från solljus. De bör svältas i minst ett dygn så att tarmen töms.

Avlivning [redigera]
Kräftorna avlivas genom att man släpper dem i kokvattnet med huvudet före. För att bespara dem eventuella plågor bör vattnet hållas aggressivt kokande ända tills alla kräftor ligger i vattnet.