Kräftor ett utbrett mode

Det stundar kräfttider på många håll i landet. Vi vill gärna bidra med en kort historia kring kräftans intåg på de svenska matborden. Kräftor, ett utbrett mode.När det var fastetid för munkarna under medeltiden, konsumerade de stora mängder kräftor. Visst låter det märkligt, men det har sin förklaring. Eftersom kräftan räknades som fisk kunde munkarna utan dåligt samvete äta dessa när köttförbud rådde. Det dröjde inte länge innan såväl de kungliga hoven som adeln insåg att kräftorna var en riktig delikatess. År 1562 befallde till exempel Erik XIV fram så mycket kräftor som möjligt inför hans systers bröllop.
Varma kräftorFrån början åts kräftorna varma, eller som en del i olika stuvningar. Först i slutet av 1800-talet började man låta kräftorna svalna och sedan dekorera dem med kvistar av krondill.
Kräftskivan, en borgerlig företeelseI jämförelse har kräftskivan inte funnits särskilt länge. Under 1930-talet dök ordet kräftskiva upp i pressen för första gången. Själva ”skivan” kommer från den borgerliga kräftsupen som på verandor och i blommande bersåer intogs för att ta farväl av sommaren. Med tiden har allmänheten snappat upp traditionen och det har blivit mer och mer populärt att ställa till med kräftkalas.
Avskaffat premiärdatumI många år var det lagstadgat när på året man fick fiska och äta kräftor. För att den svenska flodkräftan inte skulle bli utrotad fastställdes ett särskilt premiärdatum i augusti månad. Lagen upphörde 1993, vilket innebär att vi nu kan ha kräftskiva när vi vill på året. Men det är ju ändå något visst att ställa till med kräftkalas en ljummen augustikväll, inte sant?